Idag har Ålands ombudsmannamyndighet lämnat över förslag till nästa landskapsregering nu när förhandlingarna om nästa regeringsprogram för Åland 2019-2023 inleds.
1. Skyndsamt slutföra revisionen av den åländska diskrimineringslagen
Den åländska diskrimineringslagen är föråldrad och behöver revideras. Lagberedningen har påbörjat arbetet och Ålands ombudsmannamyndighet rekommenderar att arbetet slutförs så fort som möjligt utan dröjsmål. Diskriminering och upplevelser av diskriminering bidrar inte till tillit och social hållbarhet. En påföljd av den reviderade diskrimineringslagen är förnyat fokus på främjande av likabehandling även för skolor och utbildningsanordnare.
2. Etablera konsekvensbedömning ur likabehandlingssynvikel som en del av lagberedningen
För att likabehandling ska kunna förverkligas på samhällsstrukturell nivå är det av avgörande betydelse att konsekvenserna för likabehandling bedöms systematiskt. Bedömningen bör beaktas i all lagberedning så att effekterna av lagstiftningen från början är jämlik och tar hänsyn till människors mångfald. Likabehandling är grunden för en rättsstat.
3. Fortsatt fokus på arbete med att främja jämställdheten i landskapet
Det åländska samhället har ännu inte uppnått jämställdhet mellan könen och därför behöver landskapsregeringen hålla fortsatt fokus på att lyfta och främja jämställdhet i landskapet. Avsätt tillräckliga resurser för arbetet som bör ske tvärsektoriellt. Ge mer prominens till budgetens jämställdhetsbilagor och förstärk analysen av hur landskapets resurser används ur ett jämställdhetsperspektiv.
En jämn könsfördelning på fördelningen av ministerposter bör säkerställas.
4. Främja hinderslöshet, tillgänglighet och rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Ett tillgängligt samhälle utan hinder är en grundläggande förutsättning för delaktighet och likabehandling. Det är också en viktig byggsten i det socialt hållbara åländska samhället. En hinderslös planering tar även hänsyn i förväg till den åldrande befolkningens behov och det är många som har nytta av en sådan planering när de blir sjuka eller råkar ut för en olycka.
Diskrimineringslagstiftningen är viktig men klarar inte på egen hand att verkställa kraven i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Här behövs ytterligare åtgärder för att komma åt bristande tillgänglighet i befintlig miljö vad gäller byggnader samt gatu- och utemiljö.
Det behövs även fortsättningsvis riktade åtgärder för att förbättra likabehandling och delaktighet i fråga om utbud av varor och tjänster samt i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning. Förståelse för mångfalden av funktionsnedsättningar måste förbättras.
5. Säkerställa att ett tydligare barnrättsperspektiv genomsyrar förvaltningen.
Ett led i att stärka barnrättsperspektiv i landskapsregeringens arbete och i förlängningen i det åländska samhället vore att utse en av ministrarna med ansvar för detta (Jämför övriga nordiska länder. Sverige: barn-, äldre- och jämställdhetsminister, Danmark: barn- och undervisningsministeriet, Island: social- och barnminister, Norge: jämställdhets- och barnminister).
Formulera tydliga målsättningar för barn- och ungdomspolitiken under mandatperioden med fokus på barns rättigheter, delaktighet och hållbarhetsagendan. Avsätt resurser för genomförandet som bör ske tvärsektoriellt. Säkerställ att kunskap om FN:s barnkonvention och barns rättigheter ingår som central del av den nya läroplanen.
6. Stärka social hållbarhet genom att möjliggöra delaktighet för olika grupper
Utveckla former för medborgardialog och förstärk kommunikations- och informationsresurser för att möjliggöra och säkerställa delaktighet i samhällsutveckling, beslutsfattande och lagstiftning. Delaktighet i beslut som rör en själv är en rättighet i enlighet med FN:s barnkonvention och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta gäller även andra grupper och individer som kan bidra med brukar- och medborgarperspektiv i samband med utvecklingen av det åländska samhället.
