Landskapslag (2022:43) om tillämpning av diskrimineringslagen har 1.1.2023 trätt i kraft på Åland, vilket innebär att rikets diskrimineringslag tillämpas på Åland inom landskapets behörigheter och med vissa i lagen specificerade avvikelser.
De största förändringarna är:
- en bredare definition av förbjudna diskrimineringsgrunder
- tydligare skyldighet för landskapets myndigheter och utbildningsanordnare (skolor och daghem) att främja likabehandling
- vägran att göra rimliga anpassningar är inkluderat i definitionen av förbjuden diskriminering (se nedan)
Förbjudna diskrimineringsgrunder som anges i den nya lagen är ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan.
På Åland ska enligt tillämpningslagen (2022:43) krav på kunskaper i svenska eller krav på innehav av åländsk hembygdsrätt inte betraktas som diskriminering i villkor som rör
- tillträde till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning,
- tillträde till yrkesvägledning, yrkesutbildning och omskolning inklusive yrkespraktik, eller
- tillträde till tjänst samt tjänstevillkor hos lagtinget, landskapsregeringen eller dem underlydande myndigheter, kommunerna eller kommunalförbund.
Diskriminering i arbetslivet – förtydligande vad gäller behörig myndighet
I samband med behörighetsgranskningen av det förnyade förslaget till tillämpningslag av diskrimineringslagen som gjordes under 2022, så har Ålandsdelegationen förtydligat att de uppgifter som ankommer på arbetarskyddsmyndigheten i anslutning till diskrimineringslagstiftningen utgör riksbehörighet också till den del de gäller landskapets och kommunernas förvaltning.
Detta innebär att alla frågor som rör misstänkt diskriminering samt tillsyn av arbetsgivares skyldighet att främja likabehandling på arbetsplatsen, oberoende av anställningsform (tjänsteförordnande eller arbetsavtal), faller inom arbetarskyddsmyndighetens behörighetsområde för personer anställda av en landskapsmyndighet eller åländsk kommun. Det är Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland med kontor i Åbo som har ansvar för tillsyn på Åland. Att notera är att en delrevision av diskrimineringslagen träder i kraft 1.6.2023, vilken ger mandat till diskrimineringsombudsmannens byrå i Helsingfors att vid sidan av arbetarskyddsmyndigheten agera i frågor som rör diskriminering i arbetslivet.
För diskriminering i arbetsliv på grund av kön, könstillhörighet eller könsidentitet ska man vända sig till Jämställdhetsombudsmannens byrå.
Vad är diskriminering?
Diskriminering uppstår när en person missgynnas genom att hen behandlas sämre än en annan person i jämförbar situation på basen av en eller fler förbjudna diskrimineringsgrunder. När det gäller diskriminering skiljer lagstiftningen på direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier och instruktioner att diskriminera. Även vägran att göra rimliga anpassningar kan utgöra förbjuden diskriminering (detta är nytt från 1.1.2023). Det spelar ingen roll om man haft avsikt att diskriminera eller inte. Har en diskriminerande effekt uppnåtts är det diskriminering.
Vägran att göra rimliga anpassningar
Diskrimineringslagens 15 § fastställer att myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare och de som tillhandahåller varor och tjänster ska göra rimliga anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra kunna uträtta ärenden, använda tjänster och få utbildning och arbete. Nämnda aktörer är skyldiga att göra dessa rimliga anpassningar. Om man vägrar, så kan denna vägran att göra rimliga anpassningar utgöra förbjuden diskriminering enligt det som förutsätts för att uppfylla FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen ratificerades av Finland och godkändes av Ålands lagting år 2016.
Rimliga anpassningar avser anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att uppnå likabehandling för personer med funktionsnedsättning. Det är alltså den enskilde berörda personens behov som utgör utgångspunkten för anpassningen som behövs. Exempel som ges i diskrimineringslagens förarbete är uppläsning av meny på en restaurang, utropning av könummer utöver att visa dem på en skärm eller att man installerar en temporär ramp till en dörr så att en rullstolsburen person kommer in i en butik för att nämna några exempel. Vad som kan anses som rimligt bedöms från fall till fall och avgörs bland annat på basen av aktörens storlek och ekonomiska ställning. Förarbetet till diskrimineringslagen konstaterar att kraven på stora aktörer är större än för mindre.
Att notera är att med rimliga anpassningar inte avses tillgänglighetsåtgärder av allmän och permanent karaktär. Om dessa regleras på andra ställen i lagstiftningen.
